Ull
Hugh Howies roman Ull handlar om att i en dystopisk framtid lever människorna i en jättesilo under jord, 150 våningar djup. För att livet i silon ska fungera måste alla följa regler och lagar som reglerar och organiserar livet i silon. Men alla vill inte det. En del vill tänka själva - varför kan man inte gå ut, varför får man inte göra vissa saker som kan te sig simpla och harmlösa, varför måste allt vara så uppdelat, varför är det så hemskt därute? - vilket får ödesdigra konsekvenser: de tvingas lämna silon för den förgiftade världen utanför.
Oj, säger jag bara!
Den här boken grep tag i mig, sakteliga svepte den sin magi runt mig och fångade in mig. Början var lite seg, eller så förstod jag bara inte upplägget, men jag kunde ändå inte sluta, vilket jag är glad för nu. Hugh Howey skriver verkligen bra! Ibland kan språket klinga falskt, men å andra sidan kan det vara medvetet gjort, för att effekten av det Howey vill säga ska bli större. Handlingen är upplagd på ett sådant sätt att man förstår att författaren har en god människokännedom, vilket också kommer till uttryck i språket.
Hur långt är det moraliskt riktigt att gå för att rädda mänskligheten? Är det bättre att leva i en lögn och hamdet bra eller att leva i sanningen och plågas av den? Hur mycket är man beredd att offra för sanningen? Är begrepp som god och ond beroende på från vilket perspektiv man ser?
Ull är den första boken i en trilogi.
