Islam i Europa
Hege Storhaugs bok Landsplågan Islam (Kassandra Publishing, 2016) lämnar mig upprörd, uppskakad, misstrogen och tvivlande, arg och ledsen - och det är inte för att hon inte kan skriva eller att det hon skriver om inte är intressant, tvärtom! Det är själva ämnet som sådant och vad som kommer fram i Storhaugs efterforskningar, som leder till detta känslokaos. Hon är prisbelönt journalist och författare i Norge och har i ca 20 år undersökt islams påverkan på vårt samhälle. Boken fokuserar mest på förhållandena i Norge, men tar även upp svenska, danska, franska och brittiska förhållanden.
Alla är de samstämmiga; islam hotar vårt samhälle och våra värderingar. Liksom i Sverige är ämnet väldigt känsligt i Norge och Storhaug har blivit kallad islamofob och rasist, vilket hon inte alls är. Hon har muslimska vänner som utövar sin tro, men det Storhaug vill varna för är den islam som präglar samhället mer och mer, nämligen den politiska islam. Denna typ av islam vill att sharialagar skall råda även i väst, denna typ av islam reglerar individens liv ner i minsta detalj, denna typ av islam menar att det är rätt att otrogna dör, denna typ av islam siktar på världsherravälde.
Boken visar på sanningar som säkert många omfattar, men inte vågar säga för man vill inte bli anklagad för att vara rasist. Den politiska korrektheten sätter lås på munnen. Saker som sägs om kristna skulle aldrig vågas sägas om muslimer och islam. Islam är inte en fredens religion utan en hatets. Där Bibeln predikar kärlek, predikar Koranen om död och våld för otrogna, den predikar våldsamma straff för minsta lilla, De kristnas Gud är nåd, kärlek och förlåtelse medan Allah är dömande, hotfull och verkligen inte en fader för sia barn - nej, de troende är inte heller barn, utan undersåtar.
Storhaug har analyserat islams viktigaste skrifter, som är Koranen, en biografi om Muhammed och en samling texter som kallas för hadither och som berättar om vad Muhammed sagt och gjort. Koranen är inte skrivet ur ett kronologiskt perspektiv, medan biografin är det. Om man läser Koranen utifrån ett tidsperspektiv ser man att i början av Muhammeds gärning, under tiden i Mekka, då var hans lära mer som en vanlig evangiliserande predikant, men när Muhammed och hans folk blev utförda därifrån och flyttade till Medina, blev de mer krigiska och våldsamma vilket också avspeglar sig i de Koranverser som skrevs under den tiden. Den fridsamma islam, under tiden i Mecka, ledde inte till någon framgång. Endast ca 150 omvända på 12 år. Det var den våldsamma islam som var framgångsrik. 10 år efter att muslimerna flyttat till Medina, hade de lagt hela saudiarabiska halvön under sig. Islam har sedan dess varit orsak till flest massmord, tex erövringen av Indien krävde ca 80 miljoner hinduers liv. Ingen annan religion har dödat så många i religionens namn.
I Sverige, liksom i Europa i övrigt, finns det områden i städer som gått ”förlorade”. Blåljuspersonal drar sig för att fara dit för när dom gör det blir dom anfallna, majoriteten av de boendena är muslimer och de svenskar som bor där tvingas förr eller senare därifrån, genom trakasserier och överfall. Kriminaliteten härskar i en subkultur som lever utanför samhället och som heller inte vill bli en del av de ”otrognas” samhälle och liv.
Storhaugen har gjort en gedigen och omfattande forskning och hennes källor är ofta rapporter och studier från myndigheter och andra offentliga institutioner. Mycket mer finns att säga, men jag tycker att ni ska läsa boken. Läs den med öppna ögon och våga se sanningen om vårt land, om Europa.
