Författares topplista, del 8
Mattias Edvardsson har skrivit ett antal böcker, men blev känd för den stora allmänheten med romanen En nästan sann historia. Hans senaste bok En helt vanlig familj har även den rönt stora framgångar, både i Sverige och utomlands. Edvardsson bor utanför Lund med sin familj. När han inte skriver böcker arbetar han som gymnasielärare i svenska.
Har skrivandet alltid funnits i ditt liv?
Jag har skrivit berättelser sedan jag lärde mig skriva i femårsåldern. Drömmen att bli författare har funnits med mig så länge jag kan minnas.
Hur blir du inspirerad till böckerna du skriver?
Det sker nog på alla möjliga sätt: genom möten med andra människor, böcker jag läser, sådant jag ser på teve. Jag tror att jag i likhet med många andra författare är en iakttagare som gärna tar del av mänskligt beteende på avstånd och tycker mer om att analyserar det än att själv interagera. Jag är tämligen osocial, men oerhört intresserad av människor.
Vilken typ av böcker läser du helst själv?
Jag har alltid gillat kriminalberättelser och spänning. True crime har fascinerat mig ända sedan jag som åttaåring slaviskt följde allt som hade med Palmemordet att göra. Men jag är också litteraturvetare och har betat av klassiskerna och läser en hel del annat än genrelitteratur. Idag läser jag ofta för att analysera hantverket och utveckla mitt eget skrivande.
Tror du att ens förflutna påverkar vad man läser, hur mycket i så fall? Kan litteraturen påverka ens liv och hur man uppfattar verkligheten?
Det förflutna har definitivt påverkat mitt läsande. Om det inte varit för att jag haft föräldrar och morföräldrar som läst mycket och berättat historier hade jag antagligen inte blivit en storläsare. Om jag inte haft många stora läsupplevelser som tonåring hade jag säkert inte fortsatt at läsa så mycket och därmed inte heller blivit författare.
Vilka är dina favoritförfattare och/eller favoritböcker? Varför var det just dessa som borrade sig in i ditt hjärta? Beskriv en av dina starkaste läsupplevelser!
Mina stora läsupplevelser i tonåren var först mammas bokklubbsböcker: Sidney Sheldon och Virgina Andrews. Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio. Därefter Alexander Skantze, Beatnikgubbarna och Ulf Lundell. Klas Östergren, Joyce Carol Oates och Agatha Christie. Mängder av berättelser som format mig. Jag har haft en väldigt trygg uppväxt och levt ett tämligen händelselöst medelSvensson-liv och därför har berättelserna fungerat som livsförhöjande flykt och katharsis.
