Häxan från Portobello
Paulo Coelho har rönt stora framgångar med sina böcker. Jag har läst några av hans tidiga alster och bestämde mig för att prova på ett av hans senaste, Häxan från Portobello. Vi får möta Athena som med sina förmågor tidigt i sitt liv får lära sig att beskydda sig själv och dom hon älskar genom okonventionella metoder. Athena är mycket andlig i meningen att hon starkt upplever och känner av den osynliga världen som omger oss. Vi lär känna denna kvinna genom dom som kände henne, så man får en verklig uttömande och mångfacetterad porträtt.
Men. Andligheten går till sådana gränser att jag som är troende kristen inte längre kan läsa och tycka att boken är bra. Jag vet att författaren har blivit känd och älskad just genom sin andlighet som kommer i uttryck i hans böcker, men hans tidigare böcker var ändå läsbara utifrån ett kristet perspektiv. Så är det inte längre, så jag kan inte förneka min Herre bara för att läsa en bok som jag inte ens tror är sann. För mig är Coelho nång slags andlig guru som inte alls har med Gud att göra, kraften han talar om som vi bör söka är inte Herren.
Slutsats; ja, rent litterärt är boken mycket bra, men andligt är den farlig för den visar inte på Herren Gud.
