Klichéartade och med schematisk handling och grund psykologi. Det är vad som kännetecknar dagens s k spännings- och feelgoodlitteratur. Förlagen satsar på sådan litteratur som "säljer" så marknaden flödar över av spänningsromaner och feelgood. Var och varannan skriver en deckare numera.
Men s k skräplitteratur har ändå ett visst litterärt värde. Finlitteratur ger mig inte alltid någon näring för själen. Jag har haft svårt för många "fina" författare och inte sett vad som har varit så bra med dessa. Med det sagt så menar jag inte att jag tycker att den mer kommersiella litteraturen är bättre, men den är kanske lättare att ta till sig. Vänligheten av John Ajvide Lindqvist eller Ten Thousand Doors of January av Alix E. Harrow däremot har rört vid mitt inre. (Lindqvists författarskap är något så ovanligt som litterär kommersiell litteratur. )
Den litteratur som recenseras på kultursidorna är inte riktigt vad "vanliga" läsaren läser. Bokbloggarna däremot brukar recensera vad den genomsnittsliga läsaren läser.
Jag tycker om annorlunda böcker; sådana böcker som har ett annorlunda språk, annorlunda uppbyggnad, annorlunda handling. Mycket av dagens spännigslitteratur är ganska så förutsägbara och klicheéartade - jag vill ha litteratur som överraskar, som kommer mig till mötes och där jag kan hitta, eller åtminstone ana, mig själv.