The Witcher 6: Ovädrens tid
I den sjätte delen av serien om häxkarlen Geralt får vi en tillbakablick. Rent kronologiskt utspelar sig Ovädrens tid efter Ödets svärd. Det här är alltså innan Ciri, men Riddarsporre är med på ett hörn, liksom Yennefer. Geralt dras in i den ena sammansvärjnigen efter den andra och inget tycks gå hans väg, så mycket går honom emot och man är ju inte van att se Geralt i en sådan utsatt situation. Hoten kommer från olika håll men med samma resultat, att orsaka svårigheter och ibland - lite väl ofta - även livsfara.
Den här boken gavs ut sist av alla, men kronologiskt hör den alltså hemma efter de två första novellsamlingarna. Jag är dpck benägen att tycka att denna del är den svagaste i serien. Kanske det beror delvis på att jag har haft höga förväntningar, men det har ju gällt för alla andra delar och de har levt upp till mina förväntningar. Denna del känns spretig, lite svår att få grepp om. Trots detta tycker jag ändå att den är läsvärd, för språket, karaktärsbeskrivningarna, handlingen i stort, allt detta är lika fantastiskt som alltid.
Nu när jag har läst hela Witcher-serien så får jag lust att genast börja läsa den igen - och det kommer jag att göra, men för tillfället är högen av olästa böcker stor, så jag måste beta av några stycken. Men nån gång blir det och då ska jag prova att läsa böckerna i kronologisk ordning och inte i den ordning de blev utgivna.
