Ingenting är sant och allting är möjligt
Peter Pomerantsev har i sin bok Ingenting är sant och allting är möjligt lyckats att på ett enkelt men träffande sätt beskriva det ryska samhället. I 10 år arbetade Pomerantsev i egenskap av brittisk producent åt rysk tv för att tillföra ”västliga” influenser anpassat efter rysk modell. Detta gav Pomerantsev en inblick i olika samhälleliga företeelser, när han producerade dokumentärer och dokus-såpor.
Det man kan säga om det ryska samhället är att allt, precis allt i samhällskroppen är korrumperat. Officiellt är det demokratisk frihet, men bakom kulisserna är spelreglerna annorlunda - och alla spelar med i farsen. Det pratas olika språk, vid olika tillfällen; spelas olika roller vartefter situationen kräver det. I allt från rättsväsende till småföretagande så handlar det om mutor, kohandel, skenrättegångar, etc.
Ryssarna verkar inte vara ett lyckligt folk, inte i själ och hjärta. Pomerantsev säger det aldrig men summan av hans bok säger det. Jag har läst en liknande slutsats i andra böcker, även om formulerat på annat sätt. Visst är det en generalisering, kanske t o m ensvepande sådan, men icke desto mindre sann. Men det finns alltid ett hopp, en strävan efter ett bättre liv. Ryssen kämpar för att få ett skäligt och vettigt liv. En del lyckas, andra inte. Precis som det är för oss alla.