Skampärlorna
Omslaget är så vackert! Så där, var bara tvungen att säga det först. Det är både vackert och olycksbådande på samma gång och när man läst boken förstår man varför.
Örbyhus syfabrik står i brand och William Silvergran står hjälplöst och ser sin fars livsverk försvinna. När brandmännen har släckt branden och kan gå in, så kommer nästa chock; mänskliga kvarlevor hittas i ett lönnfack. Slivergranska släkten sluter sig och den lokala polisen verkar mer intresserade av andra, möjligen något mer, hanterliga probelm. Lo är syster till kommissarie Karlberg och det bär sig inte bättre än att hon börjar nysta i mysteriet i vem personen i lönnfacket var och vad som lett till en sådan fruktansvärd död. Men Lo har också egna problem att hantera, som till exempel ska hon satsa på Henrik? Han är bra med barnen, bättre än hon. Så kommer Los ex tillbaka till stan, Conny är ledare för ett kriminellt gäng.
Det kommer att visa sig att det förflutna inte kan begravas, inte kan gömmas undan, att sanningen förr eller senare kommer fram. Denna bok handlar om barns utsatthet, om familjeband och kärlek och hat, om känslor. Den handlar om två kvinnors öde och hur de vävs samman.
Boken drabbar en på djupet, så vill du inte bli berörd skall du inte läsa den.
