Kritgubben
C J Tudor är en ny bekanskap för mig. Jag har läst hennes debutroman, som kom ut 2018 och fick blandade recensioner, övervägande positiva dock. Debutromanen heter Kritgubben och handlar om ett kompisgäng bestående av 4 pojkar och 1 flicka. De är alla i 12-årsåldern.
Allt sammans började nog med olyckan på tivolit, där Eddie träffar Mr Halloran, Kritgubben. Av honom lär sig Eddie att använda kritor och kompisgänget använder koder för att meddela sig med varandra, symboler som bara de själva förstår. Så leder plötsligt kritgubbarna gänget till en död kropp och nu är det inte lika roligt längre med kritor.
Trettio år senare och man tror att allt är över. Men så dimper det ner ett brev i Eddies postlåda. Det innehåller en krita och en kritfigur. Ska allt börja om igen? Har Kritgubben kommit tillbaka?
Från första sidan är man fast. Allt stämmer; språk, intrig, twister, miljöbeskrivningar och personskildringar. Det är inte alls långsökt att tänka på Stephen King och då särskilt boken Det. Upplösningen kommer inte förrän i slutet, man hålls på halster genom hela boken, precis som det ska vara. Tycker ni om King så ska ni definitivt läsa Tudor! Det säger skräckmästaren själv och jag kan bara hålla med honom!