Litteraturkritik ska inte vara klickbaits
Tänk att det mellan två till synes helt vanliga pärmar kan rymmas en helt annan värld! Tänk att man genom att läsa om andras liv, kan lära sig mer om sitt eget! Tänk att ord som sätts samman i meningar kan bli som en film som spelas upp i huvudet!
Tänk också att det man skriver kan påverka andras liv! Tänk att det man skriver kan läsas av många för författaren totalt främmande människor - och betyda något! Tänk att andra kan skriva om det man skriver på kultursidorna i de största dagstidningarna!
Just det där senare vill jag prata närmare om idag. Jag tänker då på Linda Skugges totalsågning av Kristina Sandbergs självbiografiska bok En ensam plats. Skugge har anklagats för att vara elak, självisk och personlighetskränkande, men efter att jag läst hennes recension av boken kan jag inte hålla med. Hon skriver om sin egen upplevelse av Sandbergs bok, vilket Skugge uppfattade som ett enda stort tycka-synd-om-utspel. Att döma av det hon skriver så verkar det som om Skugge själv lever med en livshotande sjukdom, som tvingar henne till dagliga tunga medicineringar. Hon hänvisar också till andra med svåra cancerdiagnoser.
Men jag tror jag förstår vad Sandberg vill säga med sin bok (dock utan att ha läst den). Hon vill bara skriva av sig ångesten, dödsångesten som kommer när man får en dödlig sjukdom. Nej, det blir inte automatiskt bra litteratur för det, som Skugge så riktigt påpekar, men för Sandberg själv är det säkert frigörande att skriva. Som recensent är det då lätt att hamna i en tillmötesgående recension med väl avvägda ord. Men det gör inte Skugge.
Men får man då recensera en bok hur som helst? Ja och nej.
Ja, det får man ju eftersom det är ens egen upplevelse man beskriver och alla har rätt till sin egen upplevelse. Nej, är det en totalsågning kanske man inte ska recensera boken alls. Det har hänt att jag inte gjort recenserat en bok som jag fått mig tillskickad och då har jag förstås meddelat författaren om detta. Men som tur är har det inte hänt så många gånger.
Alltså, Skugge har rätt i sin recension, men rent moraliskt kanske hon inte skulle ha publicerat recensionen av boken alls. Hon har rätt till sina uppfattningar men av hänsyn till författaren inte offentliggjort det.
Men vart hamnar vi om vi måste censurera våra uppfattningar? Vad för litteraturkritik blir det om man bara stryker medhårs? Är det verkligen en recensents uppgift att vara moralisk? Det är väl att vara sann mot boken man läst? Om alla går i åsiktskorridoren blir samhällsdebatten lika oduglig som Bran Starks ben. Litteraturkritik ska inte var klickbaits.
