Norrskensnatten
Norrskensnatten av Anna Kuru är den andra delen i Kiruna-trilogin. Den första delen, Den första frosten, har jag recenserat tidigare här på bloggen.
Vi får återigen träffa Allis, som efter de traumatiska händelserna i Den första frosten så sakteliga börjar återhämta sig. Men det verkar som att ödet har något emot Allis, för det är ett mörker som ständigt förföljer henne, som inte lämnar henne ifred - och mot ondskan måste man ju få försvara sig, eller hur?
Allis får ett nytt jobb, denna gång på bilprovningen, men minnena plågar henne så under påsken ger sig Allis upp på fjället för att fiska och rensa skallen. Men mörkret har följt henne även upp på fjället och hon måste göra vad hon kan för att överleva, när det förflutna hinner ikapp henne.
Allis påminner lite grann om Tom Ripley i Patricia Highsmiths böcker. Man får ett annat perspektiv och börjar mer eller mindre att sympatisera med Allis, precis som med Mr Ripley. Jag både sympatiserar med Allis, samtidigt som jag inte riktigt kan tåla henne.
Anna Kuru har lyckats göra något som är svårt, nämligen att känna sympati för en möjlig brottsling.
