Fantasins verklighet
Det var ett bra tag sedan jag bloggade, men det har sin förklaring i att jag läser mycket just nu. Det är dessutom en tjock roman så det tar tid, eftersom jag pga tyngden inte kan läsa så länge åt gången pga min whiplashskada.
Det är ljuvligt att helt få förlora sig i en bok, att träda in i en annan värld befolkad med karaktärer som blir levande för en och som man lever med en tid och lär känna på djupet. Att bara leva i den här verkligheten och bara tro på det vi kan se och ta på, tycker jag är ett begränsat liv. Det finns så mycket mer än det vi ser! Med fantasins hjälp kan man resa världen runt, man kan vara den som löser mysterier, som kanske orsakar mysterier; med fantasins hjälp får man reda på saker man inte visste fanns och på saker man inte visste att man vet.
Det är faktiskt så att fantasin är precis så verklig som man tillåter den vara! Vissa karaktärer i romaner jag läst lever kvar i mig för resten av mitt liv. Fantasi har sin egen verklighet, som ligger på ett annat plan än den verkliga verkligheten. Dock ligger dessa två verkligheter nära varandra och lånar ibland vissa egenskaper av varandra.
Det är inte bara det vi ser som är verkligt som sagt, fantasin har sin egen verklighet, men det har även andlighet. Människan lever inte av endast bröd, utan av varje ord som utgår från Herren Gud. Kroppen består av kropp, själ och ande och var och en av dessa har sin egen verklighet. Litteraturen är en del av själens verklighet, medan min tro och gudsrelation är en del av andens. Vi människor blir inte hela som individer om vi inte bejakar allt detta i oss.
