Hélène Cixous
Ibland får man vissa uppenbarelser när man läser en viss bok. Det kommer en sanning och slår ner i ens huvud och man bara vet att saker och ting är på ett visst sätt. Jag har just varit med om det, när jag har läst 2 stycken av Hélène Cixous böcker som kommit ut på svenska, Från Osnabrücks station till Jerusalem och Den vilda kvinnans dagdrömmerier.
Osnabrücks-boken skildrar författaren sin barndoms obesvarade kärlek till Algeriet. Ett syskonpar har förlorat sin far och i hans ställe drömmer barnen om en cykel som skall ge dem tillgång till landet och dess invånare, men det blir inte alls som de tänkt sig. Antisemitismen frodas även i det koloniserade Algeriet.
I Dagdrömmeri-boken så är berättarjagets mor död och med henne också alla berättelser om staden som under nazismen börjar mörda sina egna medborgare. Berättarjaget måste nu hitta dessa berättelser på nytt och ger sig ut på ett sökande efter flydda och mördade släktningar.
Vad var det nu för sanning som slog mig? Jo, denna; detta är en blivande Nobelpristagare och motiveringen skulle kunna låta så här: På ett eteriskt och poetiskt språk skildrar Cixous främlinggörandet och livslusten, sökandet och finnandet och med sträng skönhet skildrar lidandet.
