Simma med de drunknade
Att läsa Lars Myttings Simma med de drunknade (Måmpocket, 2016) är som att hitta hem. Allt stämmer; personbeskrivningarna, miljöbeskrivningarna, handlingen, språket. Vardagsföremål blandas med filosofiska funderingar, rik möter fattig, gammal möter ung.
1971 hittas ett norskt par döda i Frankrike. Deras 3 år gamla son är borta, men hittas 4 dagar senare. Var pojken har befunnit sig under tiden är ett mysterium som får återverkningar i nutid. I nutid så begraver Edvard (pojken som försvann och hittades och sedan växte upp hos) sin farfar, vilket blir nyckeln som låser upp det förflutna. Saker som hände under första och andra världskriget, ger avtryck senare, under 70-talet och nutid. Edvard följer spåren och möter under tiden sin ärkefiende - eller är det sitt livs kärlek? Är sanningen alltid en befrielse eller kan det vara en förbannelse? Och vinner verkligen kärleken över allting?
Simma med de drunknade är Myttings första skönlitterära roman efter succén md faktaboken Ved - och vilken skönlitterär debut! Kunnigt tar Mytting upp båtbyggande, vapenteknik, musik och fotografering - bland annat, samtidigt som själva handlingen har driv framåt, språket etc är helt otrolig. Ja, har ni inte läst den här boken så gör det snarast!
