Tystnadens historia
Jag har läst en bok* som heter Tystnadens historia skriven av Alfonso McCarey, amerikan med irländskt och mexikanskt ursprung. Boken handlar om Daniel Sword som en dag hittar en märklig bok på ett antikvariat. Den är märklig så till vida att omslaget är uppseendeväckande; en olycksbådande svart färg med titeln skriven i ett gotisk typsnitt. Titeln på denna bok är just Tystnadens historia och den är skriven av en för Daniel okänd författare vid namn Bastigo Grande. Daniel läser boken som handlar om om en man som hittas av några bybor på stranden. Han är medvetslös så de bär honom till en stuga och lägger honom i sängen. När han vaknar så försöker de tala med honom, men han bara stirrar på dom. Till slut är det någon som kommer på att hämta papper och penna och på så sätt får de reda på att han har tappat minnet. Han vet inte vem han är eller vad som har hänt. Så småningom uppdagas vem han är och hur han hamnade på stranden - och varför han inte kan prata. Daniel blir helt förtrollad av boken och försöker ta reda på mer om och av författaren, så han googlar på namnet, men inte mycket kommer upp. Detta är inledningen till Daniels sökande efter svar, inte bara om författaren utan också om sig själv, för det visar sig att mannen i boken, Bastigo och Daniel har något gemensamt...
Jag föll för själva upplägget, eftersom jag älskar böcker som handlar om böcker (en av anledningarna till att jag älskar Carlos Ruiz Zafons serie om De bortglömda böckernas gravkammare). Dessutom handlar det om läsandets och litteraturens betydelse i ens liv. Språket var väldigt målande. Stilen skulle jag nog säga är en blanding av magisk realism och gotisk.
Man kanske skulle tro att det skulle bara svårt att hålla reda på de olika historierna, men det är det inte. Det blir inte alls rörigt, utan man förstår vilken berättelse man för tillfället är i s a s. Ibland är det utdrag eller kortare kapitel av den bok Daniel läser och det är bra att det är tydligt avgränsat, vilket bidrar till att man kan hålla isär berättelserna.
Slutet är väntat kanske men ändå en överraskning, om det nu låter vettigt? Det är inget typiskt Hollywood-slut men det tycker jag bara är bra, det blir mer trovärdigt tycker jag.
Jag tror att jag ska kolla om fler böcker av Alfonso McCarey för jag gillar verkligen den här boken! Det här var den enda som översatts till svenska, men han verkar ha gett ut åtminstone 4 romaner till, så dom kan man ju läsa på engelska.
*Jag tänkte jag skulle prova något nytt, att skriva en recension om en fiktiv bok! Det kittlar fantasin att tänka på alla olästa böcker som finns därute någonstans, men har du tänkt på alla oskrivna böcker som också finns?! Det här skulle kunna vara en av dom.
