Den ryska revolutionens långa ekon
Den ryska revolutionens långa ekon är en essä skriven av Martin Kragh (Timbro, 2017). Den visar på hur den ryska revolutionen än idag ger ekon i det ryska samhället.
Putin vill gärna se sig som arvtagare till tsardynastin, men revolutionsåret 1917 är en anomali i ett sådant synsätt. Han vill också gärna framhålla stabiliteten och enheten i det ryska samhället, men även här så motsägs detta av 1917. Det värsta tänkbara för Putin och hans anhängare är en systemkollaps, vilket just var det som hände 1917.
Men det system som Putin regerar över är snarare en utväxt av Sovjetregimen än en fortsättning på tsardömet. Putin har ett hat-kärleksförhållande till bolsjevismen, han anser att bolsjevikerna var förrädare, samtidigt som han också säger sig tycka om kommunistiska och socialistiska ideér. Anledningen till denna kluvenhet är hur man ska förhålla sig till sin post-Sovjetiska identitet. Putin vill bygga upp det ryska samhället som det var under tsardömet, med en stark enhet samlad kring tsaren och den ortodoxa kyrkan, samt tron på rysk storhet och makt. Därför är det inte konstigt att högerextrema grupper har fått större utrymme i Ryssland, samt att ryska myndigheter (FSB?) samarbetar med högerextrema grupper i andra länder.
Denna essä kunde ha varit tydligare i sina antaganden. Jag var tvungen att läsa några av titlarna i refenrenslitteraturen för att riktigt förstå poängen. Författaren kanske förutsätter att man är inläst på ämnet, men även om så skulle vara fallet (vilket jag är, har dessutom en universitetsexamen i historia), tycker jag essän var luddigt skriven.
