Oförglömliga karaktärer
Genom åren, ca 40 år, har det blivit en hel del böcker lästa. Vissa böcker stannar kvar för alltid och karaktärerna i dessa lever kvar i en och man tänker på dom då och då.
En sådan karaktär är sotarpojken Giorgio i Liza Tetzners bok Sotarpojken. Fortfarande minns jag hans tuffa arbete i skorstenarna, som liten pojke var han ju perfekt för uppgiften. Jag upplevde Giorgio som modig och klok och jag ville vara som honom.
Karl-Oskar i Mobergs Utvandrar-serie är en annan karaktär som jag aldrig kommer att glömma bort. En envis man, som kämpade hårt för att bygga upp ett nytt liv i ett främmande land. Han övervann många svårigheter, därför att han kämpade utan att ge upp. En annan sådan person är Emelie i Fogelströms Stockholms-serie.
Karaktären Cal Trask i Steinbecks Öster om Eden är en annan person som lever kvar i mig, liksom Sam och hans familj...och de övriga Trask...och, ja, alla karaktärerna i den boken är oförglömliga!
En person som jag ”mött” nyligen var Sophie i Linda Öjdahls När hjärtat slutar slå. Hon är en naiv, men renhjärtad ung kvinna, vars kristna tro jag kan förstå och delvis identifiera mig med.
Andra oförglömliga karaktärer är det persongalleri som finns i Zafons serie om De bortglömda böckernas gravkammare. Dom älskar litteratur precis som jag och det får ofrånkomligt konsekvenser.
Alla dessa modiga individer, alla dessa som kämpar mot alla odds, som ger upp och kommer tillbaka; jag kan inte glömma dom, de ger en själv hopp. Alla dessa individer som kämpar och övervinns av livets stormar; då ser man själv hur bra man har det ändå. Alla dessa som älskar litteraturen lika kycket som jag; med dessa karaktärer känner man släktskap och samhörighet, man är inte ensam om att vara förlorad i böckernas värld.
Bland karaktärerna i litteraturen finns de som är som en själv, som är motsatsen till en själv, som är som man skulle önska att man var. Man möter sig själv och den man kunde ha varit.
