Angels & Demons
Karaktären Robert Langdon är känd för en större publik, eftersom böckerna om honom har blivit succér och filmer med Tom Hanks i huvudrollen som Langdon. Den första boken med Langdon som Dan Brown skrev heter Angels & Demons (Änglar och Demoner är den svenska titeln, jag läste boken på engelska).
Langdon blir väckt tidigt en morgon av att en bestämd röst säger åt honom att genast sätta sig på det plan han ska bli hämtad med. Efter mycket om och men gör Langdon det. Han hamnar på ett helt oväntad ställe, får möta en bestämd man med kalla ögon som visar honom något fruktansvärt. Det blir början på ett intensivt dygn där Langdon för en kamp mot klockan för att hitta en urgammal sekt som har återuppstått och hotar det allra heligaste rent bokstavligt, nämligen Vatikanen. Langdons kunskap om konsthistoria, historia, religioner och symboler är en av förutsättningarna för att kunna förhindra katastrofen som det hemliga sällskapet Illuminati hotar med. Men allt är inte som det ser ut - är det någonsin det? - och det är inte förrän i slutet som den oväntade sanningen kommer fram.
Karaktärsbeskrivningar är inte Browns styrka, inte dialoger heller - även om de blir bättre i hans senare Langdon-böcker. Det som är en njutning att läsa är de ”monologer” om fysik och religion, historia och konst. Det är faktiskt enbart därför som jag läste klart boken.
Byggandet av intrigen tycker jag är seg. På nästan 600 sidor berättas om ca 12 timmar och handlingen är segdragen. Det här är ett av de få tillfällen då jag lutar åt att filmen är bättre än boken.
