Mordet på kommendören
Haruki Murakami läste jag för första gången i början på 2000-talet. Det var romanen Kafka på stranden (2006) som knockade mig med sin säregna stil. Denna stil återfinns även i hans bok Fågeln som vrider upp världen samt boken jag just läst, Murakamis senaste roman, Mordet på komendören. En ide’ uppenbarar sig. (Norstedts, 2018). En 36-årig konstnär blir plötsligt lämnad av sin fru som vill skiljas. Han flyr ut på vägarna och kör runt med sin bil tills den brakar ihop. Genom en vän får han bo i ett hus uppe i bergen, avskilt från människor. Så en dag får konstnären ett erbjudande han inte kan motstå, men som samtidigt sätter igång en kedja av händelser med underliga skeenden och mystiska inslag av övernaturlig karaktär. En målning med titeln Mordet på kommendören får en stor betydelse i berättelsen , men är samtidigt bara en i raden av händelser.
Harukami går inte att beskrivas, utan måste upplevas, måste läsas. Hans stil är omisskännelig och låter en kliva in i ett annat perspektiv av vardagen. Fast alla verkar inte uppskatta eller ens förstå det speciella med Harukami. Expressens recensent Ulrika Kärnborg blir ”andlöst uppslukad” men störs på ”tuttfixeringen” i boken. Hon skriver att enligt en brittisk recensent så nämns bröst ca 80 gånger i boken. Ja, kanske det, men det måste förstås utifrån det specifika sammanhang respektive ”brösthändelse” sker i. Hon är inte heller ett fan av magisk realism, varför då läsa Murakami?
Dessutom nämns andra saker också en massa gånger.
Måleriet står i centrum, liksom klassisk musik. På var och varannan sida diskuteras och nämns dessa ämnen. I förbigående nämns matlagning och läsning av böcker - det senare vilket sker i stor utsträckning - men aldrig på ett sådant ingående och detaljerat sätt som konst och musik.
Jag vet inte, men jag får en känsla av att magisk realism är en något vanligare stil i Japan än i Sverige? Realismen är verkligen magisk och magin är realistisk. Ord räcker inte, upplevelsen i sig är nödvändig.
Denna roman är den första i en trilogi, andra delen med undertiteln En föränderlig metafor utkommer till våren på Norstedts. Jag väntar med spänning och den som väntar på något gott väntar alltid för länge, i alla fall när det gäller böcker!
