Hypnotisören
Jag har läst Kepler tidigare, både Eldvittnet och Sandmannen (nej, inte i ordning som sagt). Jag gillade det jag läste så därför beslöt jag mig för att börja från början och läsa Hypnotisören.
En man hittas mördad i ett omklädningsrum. Mannen har varit domare i en match. När polisen ska åka och meddela hans familj om det tragiska beskedet, upptäcks det att hans fru, dotter och son ligger slaktade som djur i radhuset. Det visar sig dock att sonen lever, om än knappt. Han förs i ilfart till intensiven när polisen gör ännu en skrämmande upptäckt; det finns ytterligare ett barn, den äldsta dottern och man är rädd att hon svävar i fara. Därför är det viktigt att kunna tala med pojken och höra om man kan få någon ledtråd till dels vem mördaren eller mördarna är och dels vart systern är. Problemet är att pojken är svårt skadad och av den anledning kallar man in traumaexperten Erik Maria Bark. Polisen vill att Bark ska hypnotisera pojken, men han tvekar länge. Han hade lovat sig själv att aldrig mer hypnotisera och det har han hållit i 10 år. Bark vill inte säga varför han har slutat, men det upptäcker läsaren senare i boken. Det blir andra upptäckter också, mer eller mindre trevliga. Som det brukar vara i sådana här deckare får man även följa huvudpersonerna i deras privata liv, där vi får möta otrohet, svek, övergrepp, etc.
Språket är nog det bästa bland svenska deckare tror jag! Handlingen är snårig och läsaren hålls på halster länge, om vem som är skyldig. Men....romanen skulle ha vunnit betydligt på att ha kortats ner kanske 200 sidor. Senare halvan var seg, så jag började skumläsa, hoppade över fler och fler sidor. De övriga böckerna som jag läst av Kepler har jag inte alls uppfattat så, men eftersom Hypnotisören är debutboken kan jag tänka mig att den dras med några barnsjukdomar. Kan man stå ut med det så är den läsvärd.
