Thoreau är en skattgömma
Jag fick ett rec ex av förlaget Natur&Kultur. Det var Henry David Thoreaus Dagboksanteckningar (NoK, 2017). Det är första gången jag läser Thoreau, men jag vet naturligtvis vem han var. Nu ångrar jag att jag inte läst honom tidigare, men jag trodde väl att han skulle vara för "svår", vilket han inte alls är! Däremot är det inte en författare man läser från pärm till pärm, utan man läser och läser om, går tillbaka, stryker under. Man smakar på formuleringar som på mört kött, som faller sönder bara man lägger det på tungan. Thoreau behandlar språket på ett sätt som jag inte sett någon annan göra. Han hittar exakt rätt ord och använder formuleringar och liknelser på ett sätt som man inte visste gick.
Jag är golvad, vill ha mer, lägger ifrån mig boken men tar genast upp den igen. Bläddrar på måfå och hittar alltid ett guldkorn som jag markerar. Den här boken läser man och läser om, man återkommer, smakar på formuleringar och ler igenkännande.
Henry David Thoreau var författare och filosof och grunden för hans produktion var den dagbok han skrev mellan 1837-61. Den volym jag har läst är ett större urval av dessa dagboksanteckningar och det är också första gången som ett större urval översatts till svenska. Inte en dag för tidigt om du frågar mig!
