En nästan sann historia
Mattias Edvarsson har lyckats med konststycket att skriva en trovärdig litterär thriller med sin bok En nästan sann historia (Månpocket, 2017).
Romanen handlar om den unge Zacharias Levin som söker in på en kurs i litterär gestaltning på Lunds Universitet. Hans mamma tycker dock det är bortkastade skattepengar. På kursen möter han den karismatiske läraren Li Karpe, samt några andra elever som kommer att bli nära vänner; Adrian, Betty och Fredrik. Karpe introducerar en ny författare, Leo Stark och det blir faktiskt så att Zacharias och hans vänner kommer att umgås med Stark som är en nära vän till Karpe. Men efter jullovet är Stark försvunnen och efter en tid så blir Adrian dömd för mordet och kommer att sitta 12 år i fängelse, trots att Leo Starks kropp aldrig återfunnits.
12 år efter mordet har Zacharias blivit uppsagd från sitt arbete som journalist på en kvällstidning i Stockholm, samt blivit dumpad av sin flickvän, vilket tyvärr leder till att han tvingas flytta hem till mamma i Skåne igen. 32 år och bor hemma! Något måste göras! Så Zacharias bestämmer sig för att skriva en bok om händelserna för 12 år sedan. Vad han däremot inte är beredd på är att Starks kropp återfinns efter alla dessa år.
I sin bok driver Zacharias tesen att hans vän Adrian är oskyldig till mordet, men ju längre arbetet med boken fortsätter desto mer inser Zacharias att saker och ting inte är som han trodde. Vad hände egentligen den där hösten 1996?
Edvarsson har ett eget språk som sätter prägel på hans böcker. Han leker med orden, men på ett seriöst sätt som också träffar rätt. Jag njuter av att läsa boken, suger ibland på orden som karameller som långsamt får smälta i munnen. Han har dessutom lyckats med konsstycket att skriva en seriös och intressant thriller, som är en blanding av mordgåta och litterärt mysterium. Jag badar i de litterära diskussionerna och njuter, liksom jag också lever mig in i mordgåtan och naturligtvis undrar vem som är mördaren. En väl sammansatt story tycker jag! Jag älskar böcker som handlar om böcker, det är liksom grädden på moset, det bästa av det bästa, en litterär elitstyrka.
