Metro 2035
Dimitrij Gluchovskijs Moskva-trilogi avslutas med Metro 2035 (Ersatz,2017). Världen har förstörts av atomkrig och en liten spillra av Moskvas befolkning är de enda överlevande, eftersom de tog sin tillflykt till Metron. Man har gjort sig hemmastadd på de olika stationerna och den underjordiska civilisationen har utvecklats till en liten värld i miniatyr. Där finns svartabörshajar, handelskonsortium, där finns bråk mellan fascister och kommunister, där finns de religiösa och de kulturella, säkerhetspolis och underrättelsepersonal. Folk odlar svamp och föder upp grisar, gifter sig och föder barn. Man skickar upp stalkar till ytan för att hämta hem vad än som finns och som är användbart.
Artiom, som man fick lära känna i första boken, Metro 2033, åtekommer som huvudperson här. Efter sina hjätedåd för metrons överlevnad, så är han rastlös. Artiom vill mer med livet än detta, dessutom är hans äktenskap med Anja på upphällning. Så får Artiom höra talas om ett rykte om att man har fått in signaler från en annan stad. Det finns alltså fler överlevande! Han ger sig ut på jakt efter den telegrafist som mottog meddelandet, men det Artiom får veta är en mer skrämmande sanning. Lever de alla i en lögn?
Gluchovskij är en fenomenal berättare! Han börjar så sakteliga, faktiskt så sakta att man blir less och otålig och tänker vilket tråkigt liv Artiom lever - vilket ju är precis det han gör! Hans livsleda lyser igenom och präglar hela stämningen så att man smittas. Ju längre man kommer i berättelsen, desto livligare och mer intrasslat blir det, precis som Artioms liv. Författaren har också lyckats skildra det mänskliga livet i all dess skröplighet, den mänskliga civilisationen, den mänskliga viljan. Vad är meningen med livet? Vill vi veta sanningen om våra liv? Även om vi vet sanningen, vill vi förändra våra liv eller är vi vanedjur? Är vi rädda? Vi vet vad vi har men inte vad vi får - dessutom, livet är tillräckligt krångligt ändå, så att krångla till det med filosofiska, politiska och andliga diskussioner ger ingenting. Ja, dessa frågor tar Gluchovskij upp, som sagt en fenomenal berättare och människokännare. Så här skulle det kunna bli med vår civilsation, så här skulle det kunna vara. Ja, så är det ju redan.
