Personkemi
Ibland liksom bara stämmer allting, det klickar direkt. Visst kan man analysera varför och hur, men man kan också bara njuta av att det är så.
Precis som med människor kan människa och bok klicka direkt. Det har inte alltid att göra med bokens kvalité (kvalité i kritikers ögon) utan har att göra med någonting mer djupliggande. Vem vet varför två människor blir kära i varandra, varför de klickar? På samma sätt är det gällande böcker. Man kan ställa upp oberoende faktorer som säkert stämmer, men till syvende och sist är det ändå något i själva bokens personlighet och människans personlighet som dras till varandra. Det slutar med att man inte kan vara utan varandra, man återkommer. Precis som med mänskliga relationer.
Just en sådan relation har jag till Carlos Ruiz Zafóns kvartett om De bortglömda böckernas gravkammare. Ständigt återkommer jag, läser och läser om, tittar från olika synvinklar beroende på vilken bok jag läser i serien. Allt stämmer, en djupare mening och en påtaglig personkemi gör att jag inte kan släppa dessa böcker. De har blivit en del av mig, en del av min litteratursyn.
Personkemin stämmer!
