Hemsökelsen på Hill House
Nu, tidigt på julaftonens morgon, har jag just slagit igen en bok skriven av Shirley Jackson. Det är boken Hemsökelsen på Hill House (Mima förlag, 2017). Första gången den kom ut var 1959 och berömda författare som bl a Stephen King har hämtat inspiration och inspirerats av Jackson. Jag förstår varför.
Doktor John Montague bestämmer sig för att på ett vetenskapligt sätt undersöka mystiska händelser på Hill House. Han sätter samman ett forskningsteam som under en tid ska bo där och iaktta och dokumentera alla paranormala händelser. Men vistelsen blir inte som de tänkt sig, eller rättare sagt, det blir värre än de trodde, de blir hemsökta på ett sätt de inte väntade sig. Särskilt verkar fenomenen inrikta sig på en i gruppen, Elanor, som om huset ville henne någonting särskilt. För huset är levande, har en avsikt. Någonting rör sig i det, något ont. Det är förnuftigt att hålla dörrarna stängda, men det är inte alltid det hjälper.
Boken är skrämmande på ett otydligt sätt, rädslan smyger sig sakta på en, stämningen förtätas och man kommer på sig själv att dra upp benen i soffan och krypa ihop. Jag fick samma känsla som när jag läste Det av Stephen King första gången; då var jag 12 år och vågade inte läsa den färdigt. Nu är jag vuxen och kan hantera min rädsla och mitt obehag på ett annat sätt, men känslan är ändå densamma.
Läs med lampan tänd. Var inte ensam om du är lättskrämd. Bered dig på en hisnande upplevelse och en absolut fantastisk läsupplevelse. Denna bok kan man tänka på länge, analysera, gå tillbaka till. Man kommer ständigt att upptäcka något nytt, något fördolt man inte sett förut.
