Den eviga elden

Allmänt, Bokrecension, Boktips / Barndom, England, Frankrike, Förföljelse, Gud, Hat, Kamp, Katolska kyrkan, Krig, Politik, Protestanter, Svårigheter / Permalink / 0
Ken Folletts Katedralserie är en trilogi som börjar med Svärdet och spiran, En värld utan slut och avslutas med Den eviga elden. 
 
Den sistnämnda är den bok jag läst, en tegelsten på över 800 sidor. Follett har gjort en gedigen research och jag tror att han vill ge en så heltäckande bild som möjligt och det är därför romanen har blivit så lång. Den kunde ha vunnit på att korta ner några hundratals sidor, om man nu ska vara petig.
 
Det är 1500-tal och katedralen i Kingsbridge är fortfarande i centrum för invånarna i staden. Nya hot utifrån kommer, tidigare var det pesten, nu är det protestanterna. Religiös extremism finns hos både katoliker och protestanter och de som förespråkar tolerans ses som landsförrädare. Ned Willard och Margery Fitzgerald är förälskade i varandra, men Margerys föräldrar vill att hon gifter sig adligt och med en katolik. Ned är från en framgångsrik köpmannasläkt och dessutom tolerant mot protestantismen, medan Fitzgerald är lågadlig och katolska extremister. Samtidigt som religiösa stridigheter pågår, försigår även maktkamp om tronen mellan Elisabeth Tudor och Maria Stuart. Den senare är drottning av Skottland och även gift med kronprinsen av Frankrike. På båda sidor av kanalen pågår ränksmiderier av politisk och religiös art. En del gör vad som helst för makt, andra är beredda att dö för sin tro. Europa är en krutdurk.
 
Romanen är inte den bästa i serien. Förutom att vara för lång tycker jag att personbeskrivningarna och dialogerna ibland känns klyschartade och haltar, men det är egentligen ingenting som stör läsningen så jättemycket, men lite förvånande är det med tanke på kvaliten hos de andra två böckerna i samma serie. Klart läsvärd är den i alla fall!
Till top