Intervju med Nils-Petter Löf

Allmänt / Böcker, Fantasy, Författare, Författarintervju / Permalink / 0

 Här kommer en intrevju med Nils-Petter Löf, författare till De andra som jag har recenserat här på bloggen.

 

 
  • Din bok De andra är en norrländsk fantasy som utspelar sig i en småstad, där det händer mystiska saker. Varifrån har du fått inspiration?

 

Jag fick idén i en dröm, konstigt nog. Sedan växte karaktärerna och själva storyn till av sig själv. Det fanns alltid en röd tråd men oftast fick saker eget liv. Inspiration får jag från jag framförallt från lugnet och att titta ut över ett landskap. Största inspirationen har jag tagit från min fru, barn och platsen jag bor på.

 

 

  • Hur lång tid tog det att skriva boken och när kommer fortsättningen? Hur många delar planerar du att skriva i den här serien?

 

Det tog mig ungefär ett år att skriva boken. Då hade jag ett litet kortare uppehåll. Bästa tiden att skriva är tidig morgon, när jag vet att familjen ligger och sover. Då ligger ett lugn av huset och världen utanför. Fortsättningen kommer troligen till sommaren 2018. Nummer två (blir förvirrande att skriva den andra boken) är redan klar. Men alla viktiga delar så som lektör, redaktör osv som ska säkerställa att boken blir bra återstår. Så att säga att den är klar är nog en överdrift. Men det finns ett råmanus. Den började skrivas långt innan denna bok ens började den långa resan som den måste ta genom ett förlag.

Jag planerar att skriva minst tre delar, om det inte skulle finnas en massa obesvarade frågor.

 

 

  • Varför blev det just genren fantasy?

 

Tror det har med frihet att göra. Det ger en möjlighet att skapa händelser som går utanför verkligheten. Det enda viktiga jag försökt är att hålla det trovärdigt inom den egna fiktionen. Men man kan skapa relationer, intriger och liknande som blir ännu mer trovärdig, bara för att resten av världen är så ”kaosartad”.

 

  • Du beskriver Ånge både ingående och kärleksfullt och man förstår att du verkligen älskar den lilla staden. Är platserna som beskrivs verkliga? Fotbollsplanen? Skolbiblioteket?

 

Alla platser som ”finns på riktigt” går att hitta i Ånge. Fotbollsplanen, platsen där John träffar Kajsa, Mittis och en massa andra platser. Allt går att finna i Ånge, även fast boken är befolkad med helt andra saker. Skolbiblioteket fanns på Bobergs gymnasium. Nu har de ändrat, men jag har skrivit så som jag upplevde biblioteket när jag gick där. Vi var lyckligt lottade med ett mycket fint bibliotek måste jag säga och ett underbart gymnasium.

 

 

  • Jag har fått en känsla av att huvudpersonen John bygger – helt eller delvis - en del på dig själv, stämmer det? Om inte finns det en förebild i verkligheten?

 

John har tyvärr fått en del egenskaper från mig. Men han är sig själv till stor del, formats av dem som lever runt honom.

 

 

  • Var du själv en läsande tonåring? Vad har litteraturen betytt för dig och vad föredrar du själv för böcker?

 

Jag läste väldigt mycket när jag var yngre. Det blev mycket Dean R Koontz och liknande böcker. Även mycket zombies och sci-fi. Tycker om dystopier och böcker om jordens undergång. Vet inte varför, men tror det har att göra med att det oftast säger mer om oss människor, än vad det berättar en historia om undergången. Nu har jag övergått till att lyssna på böcker. Fördelen med det är att jag kan jobba samtidigt som jag njuter av en trevlig bok.

 

 

  • Vad tror du att litteraturen kan ha för betydelse i en person liv?

 

Jag hoppas att man kan få drömma sig bort ett tag. Att man kan få uppleva en berättelse och äventyr i tryggheten av sin egen fåtölj, säng eller under solen. Jag tror litteratur har stor betydelse, även om det verkar som vi läser allt mindre. Men böcker åldras med värdighet. Sagan om ringen kommer vara lika bra om hundra, till och med tusen år.

 

  • För att återgå till boken, den handlar ju om att det finns andra verkligheter. Tror du att det finns mer än det vi människor kan uppfatta? Tror du på ödet eller slumpen?

 

När jag var yngre trodde jag inte på ödet. Det kändes så konstigt. Det klassiska argumentet var att man inte kunde styra de egna handlingarna. Men ibland kan det vara roligt att se samband som kanske inte finns. Alla små detaljer som ledde till att jag träffade mig fru, som också är från Ånge. Det är just sådana som får en att tro på ödet.

  För om vi kastar en sten mot ett fönster så vet vi, redan innan, att det kommer att gå sönder. Är det ödet eller bara vår förmåga att förutse saker? Men den stora frågan är kanske, var det planerat?

  Det logiska vore att det inte finns något öde. Men det är alltid roligt att se något utöver det vanliga.

 

 

  • John har ju stora problem i början med att tro på det han upplever, samt att verkligen förstå. Är det typiskt för oss människor - för den moderna människan, för tidigare trodde man ju mer på s k övernaturliga saker -  att vara så vetenskapligt korrekta att bara tro på det vi ser och förstår och kan förklara?

 

Jag tror att det kan vara roligt och fantasigivande att tro på något större än oss själva. Det måste finnas lite mystik i livet. Kärlek är nog den mest övernaturliga sak som finns, och det sker varje dag.

 

  • Djur har en stor betydelse i boken, vad har du själv för förhållande till djur?

 

Jag kan gå några meter från huset och klappa en ko. Sträcka handen ned från sängen och få en kall nos från en hund. Djur har alltid funnits i mitt liv. Men det blev mer sedan jag träffade min fru. Hennes kärlek för djur smittade över till mig. Vi har alltid haft hundar, katter, kaniner och andra djur. Djur är bra lyssnare, snälla och trevliga. Dessutom lär de barnen ansvar och medkänsla. Men framförallt är de familjemedlemmar, precis som oss andra.

 

 

  • Det är några personer i boken jag undrar över. Läraren Sara tex, vad symboliserar hon? Får man veta längre fram varför hon är som hon är? Ett annat exempel är Johns pappa, varför är han så avståndstagande? Jag har mina gissningar, men vill inte spoila för läsaren. Får man veta även det längre fram?

 

Man får veta, delvis. Det är lite av ett mysterium som kräver läsning mellan raderna, i nästa bok. Sara är, och bör vara, lite av ett mysterium. En känsla av att man även som läsare inte förstår allt, man sitter inte inne på alla kort, alla svar.

Johns pappa är ett kapitel i sig. Jag har en väldigt nära relation till min egen pappa och gjorde det omvända för huvudkaraktären i boken. Det skapade både en motsättning och en nästan sorgliknande relation. Man får utforska det vidare i nästa bok.

Till top