En sällsynt frukt

 
Jag är helt betagen i Elena Ferrantes böcker! som jag skrivit tidigare så är det inte många författare som har lyckats med konststycket att förtrolla mig så till den grad att jag inte kan eller vill släppa taget. Litegrann påminner Ferrantes stil om Steinbeck i den bemärkelsen att båda använder sig av språket på ett filosofiskt klargörande sätt, men medan Steinbeck använder språket både till miljö och människor, använder Ferrante främst språket till att undersöka individens inre liv - och detta på ett sätt som gör att man nickar igenkännande åt sådant man inte visste att man tänkte och kände för att man inte visste hur man skulle sätta ord på det. Ferrante sätter ord på det obeskrivliga, på det man inte visste att man kände eller tänkte. Sådana författare växer inte på träd.
Litteratur Litterära giganter Livsviktigt Längtan Läsglädje
0 kommentarer