En filosofisk självklarhet, del 2
Har just läst ut Elena Ferrantes bok "Min fantastiska vännina". Jag säger bara en sak; språket! språket! språket! Har aldrig läst en sådan här bok förrut! Senaste gången det hände att jag läste en sån här annorlunda och egen bok, var när jag läste "Öster om Eden" av John Steinbeck och "Vindens skugga" av Carlos Ruiz Zafon, för en massa år sedan. Ferrante har lycktas med någonting mycket ovanligt; att skapa sig en egen litterär nisch. Nu ska jag kasta mig över nästa del i serien som heter "Hennes nya namn".
