Livet i Nordkorea
Efter att ha läst Jang Jin-sungs bok Käre ledare. Min flykt från Nordkorea så tycker jag att bo i Kina eller Ryssland verkar vara rena rama paradiset i jämförelse med att bo i Nordkorea, med tanke på mänskliga rättigheter! Man får följa Jang Jin-sung genom en flyktig beskrivning av barn - och ungdomsår och till hans första arbetsår. Han är framgångsrik i det han gör och får, trots sin ringa ålder, plats i den närmaste kretsen runt den högste Kim-ledaren. Jang blandar personliga erfarenheter med beskrivningar av hur samhällssystemet fungerar, vilket gör berättelsen levande och lättförståerlig. Det är nästan som att läsa en verklighetstrogen thriller. Språket flyter obesvärat även genom svåra saker, men förringar på intet sätt det svåra och obegripliga.
Jang får genom sitt arbete glimtar av omvärlden och börjar tvivla på det politiska system han vuxit upp med - och på ledaren. En olovligt hemlånad utländsk tidning leder till en hastig flykt från Pyongyang och ett försök att rädda livhanken genom att fly över till Kina och vidare till Sydkorea. Om Jang och hans vän Young-min lyckas ta sig över till friheten i Sydkorea låter jag vara osagt, men spännande - och bitvis mycket tragiskt är det i alla fall att läsa den här boken.
Vad är det som gör att människor fångas i totalitära systrm? Vad är det som driver totalitära ledare? Hur kan man tro på något som så uppenbart är fel? Hur kan ett sådant system upprätthållas? Ja, det finns inga enkla svar på dessa frågor, men den här boken visar åtminstone ut en riktning där ett möjligt svar finns.
