Oanade konsekvenser
Elizabeth George har gjort det igen. Och igen. Och kommer att göra det igen. Hennes Oanade konsekvenser svarar på alla de förväntningar man har på boken, eftersom den är skriven av en av, i mitt tycke, världens bästa klassiska (inte spänningsromaner!) deckarförfattare.
Ett självmord och ett mord får oanade konsekvenser. Dolda sanningar och mörka hemligheter kommer fram, men i slutet kanske en slags poetisk rättvisa ändå sker. Barbara Havers försöker att uppföra sig för att inte bli förflyttad från New Scotland Yard, Thomas Lynley försöker att medla mellan intendenten och Havers, samtidigt som han tror att han faktiskt är kär - och det är inte en helt okomplicerad relation - för första gången sedan hustruns tragiska och hastiga död. Som vanligt får man följa inte bara mordutredningen utan även personerna runt omkring. Språket, person- och miljöbeskrivningarna- ja, allt sitter där det brukar, vilket inte var annat att vänta eftersom det är George som skriver.
En annan oanad konvekvens av boken är att den fungerade som en PTSD-trigger för mig. Jag är i ett känsligt läge i terapin och ska nog egentligen inte läsa den här typen av böcker, men jag tycker absolut att du ska göra det, för det är en riktigt bra bok!
