Författarintervju med Sanna Ivarsson

 
 
Hur kom det sig att du började skriva?
Jag har tyckt om att skriva så länge jag kan minnas. När jag var liten skrev jag ofta låttexter, men eftersom jag inte kunde spela gitarr kunde jag inte sätta någon melodi till. Därför fick låttexterna istället bli dikter. Sedan har jag också alltid varit intresserad av språk. Jag har varit duktig i engelska och svenska genom hela skolan, och jag har faktiskt tyckt om att skriva uppsatser, inlämningar och redovisningar. I och med skolan har skrivandet alltid funnits där. Hur mycket jag har skrivit utöver skolarbeten har varierat, men det har definitivt fått mig att hålla igång och utvecklas. Jag har också haft tur som har haft väldigt bra svenskalärare där jag har fått prova på att skriva många olika sorters texter, däribland både poesi och berättelser.
 
Varför just poesi? 
Var just intresset för poesi kommer ifrån vet jag faktiskt inte. Det började väl som sagt med mina låttexter utan melodi som blev till poesi. Det som tilltalar mig med poesi är att man kan skriva så kort och kärnfullt. En dikt på tre rader kan fånga hela en persons känsloliv och tankar. Poesi behöver inte broderas ut eller skrivas utförligt och nyanserat. Det räcker med ett par få ord för att beröra och skapa något vackert. Jag har alltid haft lite svårt för att skriva långa texter, så därför passar poesi perfekt. De flesta av mina dikter är högst ett par meningar långa.
 
 
Du skriver även romaner?
Ja just nu arbetar jag på med en roman som jag började skriva i våras. Den heter ”Dockskåpet” (än så länge). Det är min första roman och det är verkligen en utmaning, speciellt med tanke på att det är så annorlunda jämfört med poesin. Ändå har jag under skrivandets gång fått idéer till flera romaner vilket känns väldigt roligt!
 
Varifrån får du inspiration?
Jag ser det som att jag får inspiration på två olika sätt: genom impulser och från mig själv. Majoriteten av min poesi har kommit till genom att jag fått ett infall när jag har suttit på bussen hem från jobbet, eller när jag har varit på väg hem från affären. Jag brukar säga att jag ”drabbas av poesi”. Helt plötsligt får jag en tanke eller en idé, och då blir det poesi av det. Sedan skriver jag också, precis som de flesta andra, om saker som rör mig själv. Hjärtesorg, ångest, prestationskrav osv. Jag kan också skriva om saker som jag skulle vilja uppleva, eller som jag är rädd för ska hända. Min roman är en blandning av dessa två inspirationsvägar. Själva grundidén bara poppade upp i mitt huvud en dag och jag bestämde mig för att börja skriva och se om det skulle leda till någonting. Många av dessa impulser blir det liksom ingenting av. Men just den här idén satte sig verkligen, och utvecklades dessutom ju mer jag skrev. När jag väl hade kommit igång började jag lägga in delar av mig själv hos mina karaktärer, både medvetet och omedvetet. Det tror jag är svårt att undvika när man skriver en bok, eftersom man är så inne i den.
 
Vad vill du uppnå med dina böcker? Är det skillnad på syftet mellan dina romaner och din poesi?
När det gäller min roman vill jag skapa en så kallad ”bladvändare”, alltså en bok som man inte vill lägga ner utan bara vill fortsätta läsa, samtidigt som man inte vill att den ska ta slut. Det ska vara en bok som man sitter och sträckläser hemma i soffan och plötsligt kommer på att man inte har ätit lunch. Med min poesi vill jag framförallt att den som läser ska bli berörd av det jag skriver. Det spelar ingen roll om man blir glad, sorgsen, eftertänksam eller imponerad – bara man känner någonting. Bra poesi är poesi som ger en något och stannar kvar hos en. I min första utgivna diktsamling ”Pieces of my heart” la jag fokus på kärleken och allt som rör den – just för att kärlek, vare sig lycklig eller olycklig, är ett ämne som alla kan relatera till och bli berörda av. Det gör den också väldigt tacksam att skriva om. Sedan är skrivandet i grund och botten framförallt för min egen skull. Jag skriver för att jag tycker det är roligt, för att jag vill uttrycka mig och för att jag vill skapa något kreativt. Att det sen blir till diktsamlingar och romaner är mest för att jag vill göra något med mitt skapande, istället för att bara låta det ligga i mappar på datorn.
 
Vad betyder litteraturen för dig personligen?
Den betyder otroligt mycket för mig. Under tyngre perioder i mitt liv har jag nästan alltid vänt mig till skrivandet. Framförallt poesin har tjänat som ett utlopp för mina känslor och hjälpt mig att hantera det jag inte alltid har förstått eller kunnat hantera på annat sätt. Jag har också använt mig av skrivandet för att förmedla kärlek till människor jag älskat. Dessutom är litteratur och skrivande också en hobby och ett intresse. Precis som att andra spelar fotboll eller dansar på sin fritid så skriver jag. Det är något jag ser fram emot att göra när jag kommer hem från jobbet eller skolan. Dessutom läser jag mycket, även om det går i perioder. När jag är inne i en bra läsperiod kan jag försjunka i en bok i flera timmar, och genast plocka upp en ny när den tar slut. Det är få saker som ger en så mycket som en riktigt bra bok!
 
Till sist, har du några boktips att ge Epilogers läsare?
Jag är ett stort Harry Potter-fan, jag har läst böckerna flera gånger om och kan alltid rekommendera dem. Det finns så många bra böcker i fantasy-genren: Sagan om ringen, Arvtagaren-trilogin, Bilbo, Cirkeln osv. Sedan har jag även en förkärlek för böcker som utspelar sig i samband med världskrigen. Bland annat kan jag rekommendera Molnfri bombnatt och Nattvakten i den genren.
 

Kommentera här: